Ja hejsan nu tar jag och skriver några rader igen kanske kommer det några bilder man vet aldrig. håller på och tvättar så man kommer ikapp nån gång eller så gör man inte det känns det som ibland men, men. ja det var lite men kommer nog mera ska träna sha´bam sen ikväll kl 18.00 ska bli kul måste ta mig i kragen  och börja nån gång gött att röra på sig och förroppnings vis gå ner lite i vikt med. så måste ta mig tid ...

Ja då var man hemma igen efter gbg. gött men jag tror nog josefin är nöjd eller jag vet att hon är det. Här kommer lite bilder...

Första kaffet och kupe kl 09.11 

Hotellrummet 

Äcklig sushi :P tycker Josefin men jag tycker det va mumsfilibabba:)

 Eric Saade fick se slutet när jag väntade på Josse...

En lite rosa väska som jag inte köpte.:)

     Men den här köpte jag fasstnade direkt för den med alla tofsar lite maria Montezami över den :)

      lunchbuffen jättegod men som alltid blir man för mätt :)

       Och här torget hemma lite snö vart det den 17/4-12. 

Det var lite bilder som sagt god natt...         

Och varför ska tv-program gå samtidigt när man väl börjar på en serie kl 21 på 4-an Alcatraz och såklart på 1-an inför schlagern "Typiskt"

Ja det är inte så ofta man är här och skriver. Men men det blir väl bättre än inget alls:) Har jobbat helgen så nu är man ledig i 4 dagar, men egentligen bara 2 men har bytt så jag är ledig för på onsdag sk Josse och jag iväg till Göteborg, för hon ska på Eric saade igen i Lisebergshallen jag får väl hitta på nåt annat ett par timmar jag. kommer hem på torsdag kväll sen jobbar jag em A-tur 07.00-13.30 sen är man ledig i 2dar gött de.   

När Rasmus stiger av tåget på Stockholms Centralstation i september 1982 lämnar han den lilla värmländska bruksorten Koppom bakom sig för att aldrig återvända. Ung och vacker kastar han sig ut i de homosexuellas Stockholm, oförmögen att säga nej till någon.

Benjamin är Jehovas vittne. Ivrigt går han från dörr till dörr för att predika om Gud. Ingenting kan rubba honom i hans tro tills den dag han ringer på hos Paul, den varmaste, roligaste och bitchigaste bögen Gud någonsin skapat.

Så på julaftonskvällen, när det snöar över staden, träffas Rasmus och Benjamin, och inget blir som förr igen.


Det här är en berättelse om en tid och en plats.

Det som berättas i den här historien har hänt.

Det hände här, i den här staden, i de här kvarteren, bland de människor som har sina liv här.

I den här stadens parker, dess uteserveringar, barer, bastuklubbar, porrbiografer, sjukhus, kyrkor och begravningsplatser.

I en stad där de flesta fortsatte att leva sina liv som om inget hänt insjuknade unga män, magrade av, tynade bort och dog.

Det var som ett krig som utkämpades i fredstid.

De som älskade mest. De som var av kärlek besatta.

Det var dem som frosten tog.

Jag var en av dem som överlevde.

Det här är min och mina vänners historia.


Torka aldrig tårar utan handskar är en engagerad, passionerad och förtvivlad skildring av 80-talets Stockholm, om människor som för första gången i historien börjat gripa efter sin frihet och om en sjukdom som bryter ut och hotar att döda alla.